Kvarter med lugn och trygghet



Av Lotta Isaksson och Frida Thornéus





Inledning

I och med att  vår barndomsstad Kiruna, en stad i de nordligaste delarna av Sverige, ska flyttas och få ett nytt centrum och då många nya  bostäder ska byggas, så var vår uppgift att planera en ny del av staden. Vi valde att fokusera på ett kvarter där säkerhet, miljö och trygghet ska ligga i fokus. Valet gjorde vi för att vi med en stor bostadsbrist i Kiruna vet att det krävs bostäder för att folk ska välja att flytta och stanna kvar i staden. När vi har hämtat inspiration så har vi främst titta på det som har fungerat bra och vad vi har tyckt var det bästa från varje arkitektur epok och sedan vävt allt detta samman för att skapa vårt ideal kvarter.


Bakgrund

Under antiken byggdes städer upp där raka linjer och 90° vinklar stod för ordning och reda vilket var uppskattat. De raka linjerna gjorde att staden byggdes upp i ett rutnät med huvudgator som var något bredare än de resterande gatorna. Under denna period var det viktigt att byggnaderna såg snygga och raka ut men det användes även många illusioner för att lura ögat. Man använde mestadels sten när man byggde och försökte efterlikna gamla material så som trästockar och det är därifån som vi fick pelarna som syns på de flesta större byggnader och tempel från antiken.

I Egypten byggdes det stora områden med arbetarbostäder i ett helt kvadratiskt eller rektangulärt område. Dessa områden hade endast längsmedgående gator och sedan en skyddande mur runtomkring området.

I Romarriket uppstod de första riktiga rutnäts planerna med våg- och lodräta gator som korsades och då ville man oftast att korsningarna skulle vara exakt 90՞. Modet var då så att allt skulle se symmetriskt och välordnat ut. Staden blev uppdelad i fyra delar då man lade till en huvudgata  i en öst-västlig riktning till den redan befintliga i nord-sydligriktning. I mitten av varje del fanns forum/centrum där du hittade de offentliga byggnaderna som teater, badhus och handels torg.

Muren var ett vanligt inslag i den medeltida stadsplaneringen för att städerna ofta inte hade någon stark statsmakt som kunde bistå med  arméer som skulle beskydda samhället. De som bodde där var tvungna att beskydda sig själva och därav var muren en trygghet i samhället.Planeringen av städerna var ett slumpspel där byggnader hamnade på de ställen där de för tillfället passade bäst men det fanns lokala regler för exempelvis hur breda gatorna var tvungna att vara . I Sverige under 1600-talet kom renässansen som startade en tid då upplysningens nya idéer präglade vardagen, vilket gjorde att man började titta tillbaka på antikens gamla idéer. Antikens grundidéer speglades i renässansens stadsplanering med sina rutnätsplaner där det tillkom stora torg och paradgator.

På 1800-talet kom industrialiseringen och stora mängder människor flyttade in till städerna där det fanns arbeten. I och med industrialiseringen fanns det tre stora problemendet där det första var att förhindra att bränder skulle ödelägga hela staden då antalet industrier som använde sig av kol och eld ökade, samtidigt som alla husen var gjorda av trä var brandrisken mycket hög. Det andra problemet var att anpassa staden till järnvägen och industrierna exempelvis skulle järnvägs stationen ligga centralt vilket kunde utgöra stora förändringar i stadsbilden. Det tredje problemet var miljön i städerna som blev dålig av den stora mängden rök och sot från fabrikerna men även den stora mängden sopor och avloppsvatten som hamnade på stadens gator.

När industrialismen sedan satte fart på allvar i Sverige under 1900- talet startade inflyttningen till städer, vilket skapade ett behov av särskilda bostadsområden. Detta gjorde att Sverige vid den här tidenen genomgick stora förändringar inom bostadsbyggandet, då man inte litade på att den gamla beblandade stadsbebyggelsen skulle ha nog med bostäder. 1874 kom Sveriges nya byggnadsstadgar som alla städer skulle följa, i lagen ingick:Stadsbebyggelsen skulle vara i en rutnätsplan med raka gator.Varje stad skulle genomkorsas av en bred esplanad, minst 50 m bred.Esplanaden skulle vara kantad av träd och skulle vara stadens vackra promenadstråk men den fungerade även som en brandgata som förhindrade att bränder skulle kunna sprida sig från den ena sidan av staden till den andra. Det krävdes att några av stadens kvarter skulle vara till för parker som skulle skapa ett lugnt rum i staden.

Som ett tillägg fick städerna en bifogad mapp med flera idealplaner som städerna kunde anpassa sig efter. På dessa idealplaner ville man att esplanaderna skulle kantas av järnvägsstationen i ena ändan och kyrka eller rådhus i den andra, i mitten av esplanaden skulle man hitta ett torg där de viktigaste byggnaderna som bank och stadshotellet skulle finnas. Per Olov Hallman som ritade Kiruna hade två olika utmaningar i det som skulle bli Kiruna stad. Den första var på LKABs område (bolagsområdet) där Hallman inte behövde följa de hårda reglerna på 1874 års bygnadsstadga. Den andra utmaningen var att bygga enligt municipalsamhället där Hallman var tvungen att bygga enligt 1874 års bygnadsstadga. Hallman gjorde små centrum för Kirunas olika stadsdelar genom att låta fem till sex vägar mötas och här etablerades både små butiker och kaféer. Under mitten av 1980 talet försvann de flesta butiker och kaféer från många av dessa små centrum och många av tillfartsvägarna har stängts för att minska olycksrisken.

Fram till omkring 1930 talet byggdes många av husen i svenska städer av trä, men fasaden utåt var ofta putsade och utsmyckade så att de skulle likna arkitekturen från det gamla Grekland eller Rom. Husen runt kvarteren var sammanlänkade så att de bildade en snygg fasad utåt, medan man placerade praktiska saker så som förråd, tvättrum och utedass på innergården. En typisk stadsgata skulle ha prydliga hus på båda sidorna och om något mellanrum mellan husen fanns skulle dessa täckas med plank. Under 1930 talet inleds en ny fas inom det svenska stadsbyggnaden då inspirationen från antiken (Klassicismen) försvinner och istället träder funktionalismen (“funkis”) in. D.v.s. onödiga utsmyckningar fösvinner, fasaderna är släta och det ska synas att de är byggda av moderna material som betong, tegel, stål och glas.

Förändringarna inom bostadsbyggandet var små fram till ungefär 1955. Den stora förändringen innan dess var efter 1930- talet då placeringen av husen anpassades efter bilismen. Istället för att bygga hus enligt den gamla standarden började man bygga hus som stod bredvid varandra och mellan dem gjorde man parkeringsplatser och garage. Dessa hus kallas lamellhus. När dessa nya lamellhus byggdes revs vanligen ett gammalt hus ner. Det positiva med dessa nya hus var att de oftast var större än de föregående husen och därmed fick också fler plats att bo i husen. Om dessa nya hus uppkom i utkanten av staden blev det oftast renodlade bostadshus.

1955-1965 skedde en period som kallas Experimentperioden, detta för att efter 1955 tog bostadsbyggandet fart då det under de kommande 10 åren byggdes ca 50 000 lägenheter per år i Sverige. Vilket betyder att på 10 år byggdes 500 000 lägenheter. Eftersom ökningen var så stor så räckte inte stadens område till, vilket i sin tur gjorde att man var tvungen att börja bygga på nya områden. Dessa områden hade helt nya möjligheter som man tidigare inte haft, då husen och vägarna nu kunde planeras utan hänsyn till gamla bestämmelser och ideal och helt nya lösningar vad gäller både husens form och vägarnas dragning uppkom. I de vanligaste fallen byggdes husen i ett område av samma byggherre, vilket i sin tur då gjorde att varje område fick sitt eget utseende och prägel. Många bostadsområden från denna period är oftast lyckade och fortfarande omtyckta och attraktiva. Detta kan bero på att bostäderna inte ligger allt för långt från stadskärnan, husen är ordentligt byggda och bostadsområdena är bra anpassade till bilismen.

Mellan 1955 och 1975 sker en stor omvandling av många svenska städer. Centrum med stora varuhus, parkeringshus och renodlade kontorsbyggnader dyker upp. Samtidigt som detta sker rivs större delar av den gamla träbebyggelsen för att göra plats för de stora betonghusen.  De nya varuhusen placerades självklart i det som ansågs vara centrum. Dessa varuhus kunde hålla låga priser vilket gjorde att människorna handlade där, vinsterna för de ledande varuhusen blev väldigt stora och de kunde då köpa upp hela kvarter och riva dessa till grunden. Eftersom de flesta familjer nu ägde en bil så såg varuhusen det som en vinande idée att bygga stora parkeringshus eller parkeringar i anslutning. Kvarter efter kvarter fick sätta sina liv tack vare det nya, rika Sverige då stora betongbyggnader tog upp mer och mer plats. En annan orsak till att kvarteren försvan var att innan betongen och stålets tid hade man inte möjlighet att bygga så stora byggnader, men nu när dessa material fanns kunde man i princip bygga byggnader hur stora som helst. Tidigare hade också enskilda små byggfirmor byggt varsitt hus inom staden, vilket gjorde att husen såg olika ut, men nu konkurerade de stora firmorna ut de små och dessa ville självklart bygga i stor skala, vilket i sin tur gjorde att alla byggprojekt blev större och husen enhetliga.

Det som kallades miljonprogrammet skedde i Sverige åren 1965- 1975. På grund av bostadsbrist och den förväntade ökningen av människor så bestämde man sig att under tio år bygga en miljon bostäder och förbättra levnadsstandarden. I och med den snabba uppbyggnaden så fick inte byggnaderna någon speciell utsmyckning och var byggda i betong. Paniken att bygga dessa bostäder kom i ett riksdagsbeslut 1965 då den stora 40-tals kullen började få barn och det blev en babyboom. Bostadsbristen var vid den här tiden akut och orsakades av den stora urbaniseringen in i städerna. Trots denna ökning av bostäder ökade inte landets antal av totala bostäder så speciellt mycket och detta på grund av att många gamla hus med omodern standard revs då de nya lägenheterna byggdes upp. Miljonprogramet har också sina fördelar exempelvis att de skillde gång och bilvägarna åt, husen är välkonstruerade, de behöver inte rivas ner och ersättas utan de skulle klara sig med lite upprustning och ombyggnation till mindre och större lägenheter.

Från och med 1985 gick husbyggandet betydligt långsammare än åren dess förinnan. När nya lägenhetshus ny byggdes trängdes de in mellan andra gamla hus eller helt enkelt fick ersätta gamla rivna hus.Efter den stora missen med miljonprogrammet är man nu försiktig med att ställa upp många liknande hus bredvid varandra och nu fokuserar man istället på att bygga hus med variation Natur ska bevaras så mycket som möjligt och det finns en tendens att söka efter nya former och lösningar inom bostadsbyggandet.

Efter cityomvandlingen minskade nybyggandet i storstäderna och de stora varuhusen flyttade till utkanten av staden då deras forna lokaler byggdes om till gallerior. När man nu byggde nya hus tog man lärdom av den tidigare periodens byggen, då man inte ville göra om samma misstag. Nu försökte man istället göra så att husen såg gamla ut genom att tillämpa klassicistiska inslag, såsom att försöka göra så att husen såg olika ut genom att dela upp stora betonghus genom att sätta olika färg och fönsterformer på olika delar. Man försökte även återskapa levande stadsmiljöer genom att blanda bostäder och butiker/ kontor.



Vårt kvarter

Vi valde att göra ett kvarter för att vi vet att bostadsbristen är hög i Kiruna och vi vet att ska folk stanna kvar här krävs det bostäder som passar alla människor och som ligger i ett trivsamt område. 

Vi har byggt vårt kvarter så att området liknar de städer som byggdes under medeltiden då vi har jobbat ur ett mursystem för att skapa trygghet och lugn i kvarteret genom att skydda kvarteret med skog och garage ut mot den större vägen, vilket i sin tur skapar en lugnare atmosfär och mindre buller.  Vi ville ha våra gator raka med i princip 90° vinklar, detta gjorde vi för att vi ville att vårt kvarter skulle se välordnat och prydligt ut. Men vi tror också att de raka gatorna ger ett lugnare och tryggare känsla av kvarteret då man får bättre uppsikt över området. Gatorna har vi även valt att göra smala för att få ett lugnare trafikflöde. Bara genom att placera garagen mellan vägen och lägenhetshusen så skapade vi en ljudbarriär men minskar även  trafiken i kvarteret genom att skilja på trafiken till kvarteret och trafiken till lägenheterna  Dessa åtgärder minskar även mängden avgaser och partiklar som kommer i och med biltrafiken vilket bidrar till ett renare och trevligare kvarter.

De människor som ska bo i husen i vårt kvarter har varit med att utformat byggnaderna så att de kan skapa ett hem som passar dem och deras behov. Så klart måste alla hus som byggs följa säkerhetsförordningar som exempelvis avstånd mellan husen för att förhindra att brand sprider sig mellan husen. Vi har valt att ha två olika storlekar på tomterna för att ge mindre familjer som inte har ett behov av ett stor hus möjligheten att bygga mindre.Vi har gjort en samlingsplats i mitten av kvarteret av flera anledningar:


  • Skapa gemenskap
  • Bättre översikt över området
  • Ger säker lekplats för barn
  • Gör det trevligare med grönområden
  • Ger lägenhetsboende ett fritidsutrymme
  • Säkerhet i kvarteret


Vi har haft som mål att inte göra något miljonprogram då man många gånger har sett att dessa bostäder inte har blivit uppskattade av befolkningen. Om man bygger många stora och likadana byggnader inom samma område har det visat sig att människor inte anser att dessa områden känns trygga och trevliga. I och med att vi har valt att samarbeta med husägarna har de även haft möjligheten att påverka efter deras behov hur deras hus skall se ut. Detta har i sin tur då gjort att alla husen inte ser likadana ut och att området då också har blivit trivsammare. Till lägenhetshusen har vi satsat på att inte ha en rak fasad av betong eller tegel, utan att försöka utsmycka eller använda oss utav en fasad av trä vilket ger ett mjukare intryck och förhoppningsvis en positivare åsikt angående husen bland de boende.

Vi har sett till att bygga tre små återvinningsstationer inom vårt område. Detta för att förenkla för de boendes vilja att sopsortera, då vi vet att är det lång till stationerna struntar många i att sopsortera.

Vi har när vi byggt vårt kvarter utgått från att plocka ut det bästa från de tidsperioder som vi har hämtat inspiration från. En del är medeltidens säkerhetstänk med muren som omgav staden som vi har använt oss av när vi har skapat grönområden och garagebyggnader för att skydda kvarteret mot avgaser, smuts och buller som kan komma från vägen. Det andra idealet kommer från antiken och Romarrikets stadsideal där de eftersträvar perfektion genom 90° vinklar. Vilket även ger en tryggare känsla när man har bättre uppsikt över området.  

Källorhttp://www.kth.se/forskning/pa-djupet/miljonprogrammets-styrkor-och-svagheter-1.329345

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar