Kiruna ur ett fördjupat perspektiv



Av Michaela Åström och Sandra Reineström




Bakgrund

Kiruna är en ung stad som började växa fram när man fann den värdefulla järnmalmen. När Kirunas grundare Hjalmar Lundbohm kom till Kirunavaara var året 1890. Hjalmar Lundbohm var inte bara geolog, utan också väldigt intresserad av konst och arkitektur. Vår nya grundare ville göra Kiruna till ett mönstersamhälle och kom att ta hjälp av Per Olof Hallman. Han anpassade sin stadsplanering efter terrängen och klimatet och Kiruna blev därför Sveriges första klimatanpassade stad.


Områden vi har valt att titta närmare på:
  • Bolagsområdet
  • Centrum
  • Småhus-miljonprogrammet på Luossa


Bolagsområdet

Per Olof Hallman ritade många nya stadsdelar i hela Sverige, men Kiruna var den enda staden han fick möjlighet att rita helt och hållet. Hallman och arkitekten Gustaf Wickman ritade en stadsplan för Bolagsområdet. De ville ha fristående trähus och några små torg i närheten, där en väg slingrade sig genom dessa bebyggelser. De tänkte sig en blandning av en medeltida stad och ett nationalromantiskt gammal-Sverige.

Denna stadsplan gick dock inte att förverkliga fullt ut. De fristående husen skulle nämligen stå en bit från gatan och skulle ha flera ingångar. De krävde därmed onödigt mycket snöröjning, vilket såklart ansågs onödigt. Det skulle även bli svårt att dra avloppsledningar på grund av den slingrande vägen och husens placering.

Idag finns endast en liten del av Hallmans plan för Bolagsområdet kvar. Detta är längs Bromsgatan vid Hjalmar Lundbohmsgården och även längs Villastigen i närheten av kyrkan. Husen längs Villastigen är stora enskilda trähus på upphöjda “kullar”.

Bild 1: Bolagsområdet

Bromsgatan
Ett område vi tänkte titta närmare på inom Bolagsområdet är Bromsgatan. Bromsgatan sträcker sig ända från Lombololeden till Thulegatan. Ett intressant kvarter på denna gata är lägenhetshusen med de fyra gårdarna i början av gatan. Det är alltså fyra innergårdar omringade med lägenhetshus, vilket är en typisk miljonprogramplan som byggdes ungefär 1965-1975. Typiska drag för miljonprogrammet är massproduktion med fabriksgjorda delar, åtskillnad mellan gång- och biltrafik, ingen hänsyn till terräng och växtlighet. Stadsplaneringen har gjorts på ett smart sätt här, då detta bostadsområde passar alla sorters människor. Framförallt barnfamiljer. Det sker alltså ingen biltrafik på gårdarna vilket gör det säkert för barn att leka utomhus. Man kan uppfatta att kvarteret ligger i en tråkig miljö, vilket också är ett typiskt drag för miljonprogrammet.

Det finns parkeringar vid varje gård och en lång garagelänga bakom bostadsområdet, parallellt med E10an.
Här ser man tydliga spår av att dessa byggnader är byggda i en mer modern tid. Detta eftersom bostadsområdet är anpassat efter biltrafiken som började träda fram mellan år 1930 och 1955. Vi kan tänka oss att tanken med placeringen av garagelängan är att minska bullret från den trafikerade vägen.

Bild 2: Karta över Bromsgatan

Centrum

Historia
När Per Olof Hallman skulle göra en stadsplan för centrum var han tvungen att följa 1874 års byggnadsstadga. Han kunde då inte göra gatorna slingrande, men löste detta på ett annat sätt. Han lät gatorna vika av i olika vinklar i korsningarna, vilket gjorde att det såg ut som att gatorna slingrade sig fram.

Hallman ritade också många mindre torg och platsbildningar där flera gator strålade samman. Detta blev centrum för Kirunas olika delar, och på dessa platser fanns kaféer och småbutiker. Nu har de här platserna förlorat betydelse, bara enstaka butiker som påminner om det gamla finns kvar. Thornéus renprodukter är ett exempel på detta då den ligger i foten av Runabacken längs Adolf Hedinsvägen. Tidigare på samma plats korsades fem gator och där kunde man hitta allt från mataffär till sporthandel. Nu finns bara Thornéus renprodukter kvar eftersom man stängde de andra tillfartsvägarna för en ökad trafiksäkerhet. Adolf Hedinsvägen har utvecklats från en lång, lugn och bred gata som ringlar sig genom centrum, till en bullrig genomfartsled. Man kan dock än idag se spår av hur varje gatukrök erbjuder en ny utsikt eller ett nytt “gaturum”.

En klimatanpassning vi kan se i centrum är mullbänken och berlinmuren som är byggda på ett sådant sätt som hindrar vinden att nå in i centrums kärna. Detta var arkitekten Ralph Erskines tanke när han ritade husen. Att Kiruna är placerat på Haukkivaaras sydsluttning är just för att staden skulle hamna i lä för nordanvind och dessutom för att solinstrålningen ska nå staden så mycket som möjligt.

Bild 3: Kiruna centrum

Trähusen på Hermelinsgatan
Ett område som ligger i de centrala delarna av Kiruna är trähusen på Hermelinsgatans slut. Här ser man tydligt att dessa hus är byggda i början på 1900-talet. Speciellt för bostäder som byggdes 1870 till 1930 är trähuskonceptet och en och tvåfamiljshus. Speciellt var också att husen byggdes i kvadratiska eller rektangulära former. Trähusen på Hermelinsgatan uppfyller tydligt kriterierna för hus byggda under dessa årtal. Husen är byggda i trä med en rektangulär form och är anpassade för en eller två familjer.  Husen ser i stort sett likadana ut och är placerade så att det bildas små innergårdar. Här kan vi tänka oss att det funnits plats för exempelvis utedass och förråd. Idag har man satt upp små “bås” som ska likna garage för att anpassa bostadsområdet till biltrafiken. Trots detta har inte alla varsin parkeringsplats och det är väldigt trångt om utrymme då varje familj äger en bil.

Man ser också spår av att det inte fanns så mycket biltrafik när husen byggdes då det är ont om parkeringsplatser. Det också eftersom att det finns hus placerade precis vid Adolf Hedinsvägen, och som tidigare nämnt var Adolf Hedinsvägen till en början en lugn och “fin” gata. Idag kan man tycka att dessa hus är missplacerade då det störs av den tungt trafikerade Adolf Hedinsvägen.

Bild 4: Trähusen på Hermelinsgatan, samt ett garagebås till höger på bilden.




Centrumhusen
Det som också är typiskt för hus byggda i början på 1900-talet  är husets uppbyggnad där det placerades butiker på nedersta våningen, kontor på mellanvåningen och den övre våningen var bostäder. Dessa hus hade oftast fyra våningar. Det var en klassisk arkitektur. Ett typiskt exempel på detta är centrumhusen.

Husen i detta område är flervåningshus med butiker, restauranger och salonger på bottenvåningarna. Övervåningarna består av lägenheter. Husen ringar in ett område där parkeringsmöjligheter finns och därmed även en liten bakgård där trafiken nästan är obefintlig. Mot denna bakgård finner man även de balkonger som byggnaderna är utsmyckade med.

Vi tycker att dessa byggnader hör ihop med centrumomvandlingarna som skedde i Sverige under 1900-talet. Detta för att dessa hus är byggda enligt det gamla sättet att butiker, kontor och bostäder är blandade i samma byggnad. Även för att enligt denna gamla tradition så är husen byggda i trä med fasad av puts och är smyckade med prydliga fönster, balkonger och andra utsmyckningar som påminner om den gamla arkitekturen i Rom och Grekland.
Planket som står mittemot kupolgaraget är också någonting som utmärker denna likhet. Detta gjordes för att hålla innegården utesluten från omgivningen.
Bild 5: Centrumhusen.


Småhus-miljonprogrammet på Luossa

Miljonprogram byggdes inte bara i höghusområden, utan en tredjedel av det som byggdes var småhus som villor, parhus och radhus.

Miljonprogrammet när det gäller lägenhetshus var inte så populärt då det inte gav några privata utrymmen eller unika byggnader. Detta uppfattades av både arkiteketerna och kommunerna och där med startade miljonprogrammet för villor. Dessa villor kunde ha liknande utseende och koncept och ligga bredvid varandra, dock så gav det eget utrymme för invånarna. Man kan jämföra det med drömmen om den röda stugan. Invånarna kunde ha olika färg på husen och fick en tomt att vistas på till exempel.

Småhus-miljonprogrammet började byggas 1975-1985 och det byggdes miljontals villor, dvs att det blev en massproduktion. Dessa byggnader byggdes en bit från centrum och det skapades så kallade “villamattor” då villorna ser likadana ut i stadens utkanter. Dessa blev som sagt betydligt populärare än miljonprogrammet för hyreshus och det är än idag högt uppskattade områden vilket leder till att priserna på husen stiger.

Glimmervägen
Ett typsikt exempel på småhus-miljonprogrammet är Glimmervägen på Luossa. Där finns de typsiska småhusvillorna som ofta blir kallade för skokartonger på grund av deras form och lilla planyta. Gatan består av något som liknar parhus och även enskilda lite större hus, men man ser att alla följer något slags koncept. Alla hus har en egen tomt där det rymmer parkering och garage. Man kan se att husen är byggda på senare tid eftersom det har tagits hänsyn till parkeringar och biltrafik. Glimmervägen ligger även en bit från centrum, vilket kan kopplas till småhus-miljonprogrammet. Man ser även spår av massproduktionen då det finns många liknande hus och man kan även skymta “villamattorna” då man i olika delar av stan kan hitta hus som påminner om varandra.
Bild 6: Karta över Glimmervägen.



Framtida Kiruna

Bolagsområdet

Bromsgatan

Det enda vi kan se som stadsplanerarna inte har tänkt på vid uppbyggnaden av dessa lägenhetshus är Kirunagruvans verksamhet. Eftersom dessa byggnader idag snart måste rivas kan arkitekterna inte ha tänkt på den framtida gruvproduktionen och brytningen av järnmalm.

Det vi tänkte att stadsplanerarna inte har tänkt på vid uppbyggnad av dessa lägenhetshus är Kirunagruvans verksamhet. Vi tänkte att eftersom byggnaderna snart måste rivas kan arkitekterna inte ha tänkt på framtidens gruvproduktion. Men det visade sig att de hade beräknat att kvarteret skulle kunna stå kvar i cirka 50 år innan det skulle påverkas av gruvan. Och detta stämmer faktiskt rätt bra, då kvarteret år 2017 har stått där i 50 år.

Det man hade kunnat göra bättre i nya Kiruna är att placera dessa miljonprogramsbyggnader i en trevligare miljö som gör att trivseln ökar. Man kan till exempel måla husen i olika färger, placera bostäderna längre bort från vägen för att få öppnare ytor som bidrar till en känsla av större gemenskap men fortfarande är en trygg miljö att vistas i. Sätter man bostäderna i en trevligare miljö lockas mer folk att bosätta sig där vilket automatiskt leder till att grupper blandas. Det är bra att behålla miljonprogramstänket eftersom nya Kirunas utveckling kommer kräva tillgång till många bostäder.

Centrum

Trähusen på Hermelinsgatan

Det kan vara bra att behålla några av dessa gamla hus eftersom det skapar en trygg och mysig miljö i en stad. Det man kan tänka på till nya Kiruna är att inte placera dessa hus precis vid en stor trafikerad väg då hela poängen med en mysig miljö försvinner. Om man placerar dessa hus i nya Kiruna är det också viktigt att tänka på att det finns ordentligt med parkeringsplatser och en del grönområden att vistas på för en trevligare miljö. Husen är perfekta för både par och äldre människor då lägenheterna är planlagda på ett bra sätt. Att det inte heller är så många lägenheter i varje hus är positivt då man får en större känsla av att ha egen yta.

Centrumhusen

Centrumhusen är bra för framtida Kiruna eftersom lägenheter mitt i stan kan vara praktiskt för de som vill bo helt centralt. Gräsplätten som finns utanför dessa centrumhus är en bra tillgång då det ger känslan av en “egen” tomt. Det som hade behövt förbättras är baksidan och bakgården då det utgör en otrevlig och otrygg miljö. Istället för att ha så som det ser ut idag kan man odla växter och träd och göra bakgården som en inhägnad tomt för bostadsgästerna. Detta hade ökat känslan av eget utrymme samtidigt som det skulle vara mer barnvänligt. Annars tycker vi att husen är fint utsmyckade och passar bra in i centrum. Det är roligt med lite annorlunda detaljer och det skapar en mysig miljö för invånarna i nya Kiruna.


Småhus-miljonprogrammet på Luossa

Glimmervägen

Glimmervägen är en del av området Luossa som vi personligen tycker är ett mycket bra koncept och värt att bevara och bygga liknande i nya Kiruna. Det finns blandade hus, men ändå är det uppbyggt efter ett slags koncept. Husen kan vara olika, men de har alltid en eller flera kopior av sig i området. Det finns både mindre och större hus i kvarteret, och även hyresrätter. Det finns både skola, dagis och matvarubutik i området. Det ligger även i en trevlig miljö med mycket smågator, tomter, parker och vi anser att det är ett ganska barnvänligt område. Det skapar en slags gemenskaphet trots att det ligger en bit utanför centrum. Trots att det ligger utanför centrum är det ändå gångavstånd till stadskärnan. Ett perfekt område för de som vill bo i en fin villa och härlig miljö lite i utkanten men ändå centralt. Luossa-området är som ett eget litet “samhälle” och har inga speciella klasskillnader. Det bor till exempel inte bara stenrika eller bara “svensson svenssons”. Det är inte heller ett område där det kan uppfattas som dömmande gentemot invandrare eller liknande. I detta kvarter är det blandat från ensamstående föräldrar till familjer med god ekonomi. Det finns även en blandning av ungdomar, barnfamilljer, invandrare och pensionärer. Det som är kanon med det här området är att det inte märks någon klasskillnad då gemenskapen är så god. Därför borde ett sådant område finnas i nya Kiruna.

Mer positivt med Luossa-området är att det bara är en dörrs avtånd ut till friluftslivet. Här kan du finna både skid- och pulkbackar och motsionsslingor. Detta bör också vara tillgängligt i nya Kiruna.
Bild 7: Karta över var nya Kiruna planeras att byggas (de röda markeringarna)
Källor:



Häftet “Stadsplanering genom Historien”

Egna anteckningar

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar